Vad ska jag säga.. livet suger..

Jag var så lycklig, det var han och jag.. jag brydde mig inte ett dugg om vikt, utseende eller något.. Han var bäst, alldeles för snygg för mig, gullig och underbar.. jag gick på moln, men som vanligt när det gäller mig så blir ju lyckan aldrig långvarig..

Han dumpade mig, helt utan förklaring..

Sen dess är jag tillbaka i skiten.. käkar effe och hetsäter om vart annat..

Varför, varför, varför kan jag aldrig få vara lycklig??

Jag van trivs på jobbet och alla roliga sommarjobbare har försvunnit, inga kompisar har någonsin tid, jag har ingen ork över till annat

Varför, varför, varför kan jag aldrig få vara lycklig??