I morse visade hemmavågen 45,8 kg :) Endå har jag inte gått in för det nu på senare tiden, det har blivit både frukost och middag, dock ingen hestätning och min ångest över maten har inte varit så farlig.

Men jag har tränat rätt hårt och gått låååånga promenader. Jag har bara 1,8 kg kvar till mitt delmål, det känns såå bra! 

Har det gått så bra nu så lär det gå ännu bättre när jag slutar äta efter nyår och börjar med mina tabletter igen.

Jag har en lustig känsla, det pirrar i magen, jag känner mig varm enda ner i tårna och jag har ett fånigt leende på läpparna.

Det var ju inte direkt meningen, jag har ju bara varit singel två veckor. Men jag tänker inte inleda något nytt, dels är det aldeles för tidigt för det dels så har jag tillräckligt mkt med mig själv. Det vet han om. Men i fredags var  vi först och fikade och sen var vi på bio och ikväll ska vi kolla på film..

Sen hände något lustigt i fredags, när vi var påväg till fiket så säger han helt plötsligt "Du är poppis du". Jag förstår absolut ingenting. Då säger han, Ja varenda kille vi har gått förbi har tittat på dig.

Vem vill titta på mig? Jag är fet och ful och jag förstår inte ens hur han vill synas ute med mig? Han är ju liksom way out of my league.

Julafton var hemsk.. Jag har inte skött maten så när jag ställde mig på vågen så visade den att jag gått upp ett kg!

Kvällen var fylld av ångest och den starka känslan att ta mitt liv kom tillbaka. Jag gjorde som psykologen har sagt åt mig, jag ringde en kompis, min närmaste killkompis som igentligen står mig närmare än alla mina tjejkompisar. Han hade inget för sig utan kom hem till mig och höll mig sällskap.

Det jag är som allra mest rädd för är att ingen svarar när jag ringer eller smsar när jag mår så dåligt. Det skulle göra att jag kanske mår ännu sämre och går hela vägen ut..

Jag vet att jag har kompisar som finns här när jag mår bra, men jag vet oxå att dom mycket väl kan och har vänt mig ryggen till när jag mått pissigt förut, igentligen är jag bara säker på att det finns 1 som verkligen finns där hur jag än mår

God Jul :)

Det finns människor som tycker det är okej att vara fet, mullig eller "stor". Jag tycker det är rent ut sagt äckligt..

Här över har vi skådespelaren Jennifer Love Hewitt på alla fyra bilderna

Hur skulle du vilja se ut? som bild 1 och 4 eller mitten bilderna?

Tänker man så så kanske det inte är så svårt att förstå mig?

I know your eyes in the morning sun
I feel you touch me in the pouring rain
And the moment that you wander far from me
I wanna feel you in my arms again
And you come to me on a summer breeze
Keep me warm in your love, then you softly leave
And it's me you need to show

How deep is your love, how deep is your love
I really mean to learn
'Cause we're living in a world of fools
Breaking us down when they all should let us be
We belong to you and me

I believe in you
You know the door to my very soul
You're the light in my deepest, darkest hour
You're my savior when I fall
And you may not think that I care for you
When you know down inside that I really do
And it's me you need to show

How deep is your love, how deep is your love
I really mean to learn
'Cause we're living in a world of fools
Breaking us down when they all should let us be
 

We belong to you and me

Nu har jag inte orkat skriva på några dagar, har inte vetat vad jag ska skriva heller iofs..

Mitt humör går upp och ner som en jo-jo. Ena studen är jag rätt glad och kan hoppa omkring för att i nästa sitta och gråta..

Jag har självklart tänkt på hur skönt det skulle vara att slippa det här livet, men jag har inte haft några mer stunder då jag verkligen planerar att ta mitt liv.

Vikten står stilla, jag kan ju säga att det går jättedåligt med viktminskningen.. Men jag tror jag får ta det när jag mår liiite bättre..

Nu gör det riktigt ont, riktigt riktigt ont i mig.

När jag berättade för mamma att det var slut och jag inte planerade att flytta tillbaka till lägenheten så gjorde hon tydligt klart för mig att hon varken vill ha mig eller hundarna här..

Då kom känslan tillbaka.. Jag ville äta upp varenda efedrintablett jag har och dö.. Verkligen aldrig vakna upp och känna den här smärtan mer..

Vad ska jag göra? Det finns inga jobb och jag vill inte hoppa på en utbildning bara för att få pengar när jag inte har en aning om vad jag vill bli...

Jag vill bara inte vakna mer

Idag har jag ätigt en riskaka, snart måste jag väl ta en tablett så inte hungern kommer smygandes sen. I morgon ska jag käka lunch med en kompis. Då kan jag inte peta i mig bara lite utan att det verkar lustigt.. Därför ska jag undvika att äta idag och träna massor i morgon.