klockan tre i natt kastade jag in hundarna i bilen och gav mig iväg. Jag klarade verkligen inte att vara kvar i lägenheten. Sambon och jag bråkade, jag förstår inte varför jag stannar hos honom? Det blir ju verkligen inte bättre.

Jag åkte från mitt efedrin och allt. Vart skulle jag ta vägen? Jag kunde inte åka hem till mina föräldrar såhär dags.

Körde iväg och bestämde mig plötsligt för att åka till stad A. Det skulle ta ungefär 2 timmar tor, det blev bra, klockan 5 kunde jag komma hem till mamma och pappa.

Jag kände hur tårarna rann och det blev suddigt framför ögonen. Jag var tvungen att stanna.. Fan.. Jag älskar ju honom men är det verkligen värt all skit jag får ta, jag mår ju verkligen inte bra av vårat förhållande.

Jag kände hur efedrinets effekt började avta och hungern började komma tillbaka. Jag körde till stad A, tankade och gav mig av hemåt.

Det är så lugnande att köra på natten, vägen är helt tom sånär som på ett par lastbilar man möter.

Som jag beräknat var jag hemma hos mamma och pappa vid fem tiden. Att försöka smyga sig in tyst med två galna hundar som bara älskar att vara här är inte så lätt. Lillhund sprang såklart in till mamma och pussade henne hysteriskt i ansiktet, trots att jag tyst försökte locka ut lillhund så kunde jag inte låtta bli att skratta, det såg så kul ut.

Mamma väckte mig igen vid kl 7 för att gå ut med hundarna. Det var med möda som jag tog mig upp u sängen och gick ut med dom och det blev ingen lång runda.

I säng igen. Vid lunch ringde mamma och frågade om de skulle ta med sig mat till mig också, men jag kom undan genom att säga att jag precis ätigt frukost och att jag skulle in till lägenheten för att hämta grejer.

Innan jag hann iväg ställde jag mig på vågen, 48,6kg visade den! Lycka! Jag är påväg neråt igen! Väl i lägenheten hittade jag en spydig komentar från sambon och skrev väl ett inte så snällt "brev" tillbaka. Tog en efedrintablett och packade ner allt. Åkte ut i skogen, trots grym träningsverk i ryggen så klarade jag att gå hela rundan.

Jag har lyckats undvika mat hela dagen men när mamma och pappa skulle äta kvällsmacka var jag tvungen att ta en macka och ett glas mjök för att inte väcka misstänksamhet.

En macka utan smör och ett glas mjölk, en jättekort promenad, en på en halvtimme och en timmespromenad. Ingen hårdare träning då min rygg gör fruktansvärt ont efter träningen igår...

Sambon ringde förut.. Han vill träffa mig, att jag kommer hem.. Det vill inte jag..

Vaknade vid 10 tiden och tog 1/2 efedrin tablett, tog en timmes promenad med hundarna i snöovädrer.. Usch vad jag hatar snö..

Började känna av effekten..

In i duschen och fixade iordning mig, sen iväg till psykolog B.

Det kändes bra och jag lyckades hålla tårarna inne utom vid två tillfällen.

Funderar på om jag ska ta en 1/4 tablett till nu? Så att effekten håller i sig och jag itne börjar känna hunger framåt småtimmarna..

Iallafall ska jag nog sätta igång en träningsvideo sen och efter det blir det en timme på träningscykeln.

Imorron blir det simmning och vägning, det ska bli intressant...

Jag har inte ätigt något än, och jag ska inte äta något i dag heller.

Jag är stark och har viljan att bli smal och lycklig..

Föresten, igår bestämmde jag ju mig för att flytta hem. Men jag ångrade mig rätt snabbt.

Jag har ingen ork att berätta allt för mamma.. Orkar inte göra henne besviken för att jag inte är den perfekta lilla tjejen som hon vill att jag ska vara.

Jag kommer aldrig glömma den där gången.. Jag var ca 7 år, mamma och jag satt i bilen och bråkade, om vad minns jag inte, den enda jag minns var att han sa att hon önskade att hon hade fått min bästis A som dotter istället för mig..

Det kommer jag aldrig glömma...

Hon har alltid talat om för mig hur värdelös och oduglig jag är.. Inte rakt ut. men hon påpekar alltid extra kilona, att mitt hår är för långt, att jag inte skulle klippt håret så mycket, hon klagar på min klädstil och min personlighet, att jag bryr mig för lite om hundarna och jag är för elak mot sambon, att jag borde ansträngt mig mer i skolan för att fått ett högre snitt än 18,30 så jag hade haft fler valmögligheter nu.. Ingenting jag gör duger åt henne...

Ibland önskar jag att jag inte hade blivit född och att hon hade fått sin perfekta dotter...

Jag har cyklat en timme nu, det var skönt..

Jag började känna av efedrinet förut och jag känner det fortfarande, eller är det bara placebo? Ivilket fall spelar det ingen roll, jag är pigg och inte ett dugg hungrig.

Snart blir det att steka kycklingen och försöka peta i mig lite. Sen promenad med hundarna och lite pilates, kanske även lite lyft med hantlarna..

Jag ligger iallafall på minus kalorier nu och ett större minus kommer det vara när jag går och lägger mig

Jag kunde inte vänta längre. jag tog första dosen i när jag vaknade vi 12:30. 1/4 tablett.

Sedan slängde jag in hundarna i bilen och gav mig ut i skogen. Det började ösregna medan jag körde.

Får man köra när man äter efedrin?

Ingening aning... När jag väl kom fram hade det slutat regna men det var lerigt och dant. Två varv skulle jag gå bestämde jag, hur j-vligt det än kändes.. Efter halva varvet började jag känna mig trött men jag bet ihop och efter ett par meter kände jag mig stark igen..

Hundarna sprang och busade och hoppade över stock och sten.. Tänk om man hade den energin?

Inne på andra varvet snubblade jag till och det sträckte i låret med jag fortsatte.. Vi stötte på en häst och jag kallade in hundarna..

Gud vad jag saknar att rida.. Varför ska det vara så dyrt att ta ridlektioner? Just nu har jag ju bara ett vik och får hoppa in på några timmar ibland..

Jag har sökt jobb efter jobb som jag egentligen inte vill ha.. Men nu har jag sökt ett jobb som jag verkligen verkligen vill ha..

Jag får svar om jag får komma på intervju efter jul....

Jag fortsatte iallafall, kopplade lös hundarna och fortsatte. Det började snöa...

Jag kände inte av efedrinet... Vi mötte hästen igen.. de måste ha galloperat runt hela rundan! Jag kallade in samtidigt som storhund fick syn på hästen. Man riktigt såg hur hon stannade och tänkte: Vad f-n?!

Men sen kom hon på att mamma hade ropat.. Hon är så duktigt min flicka..

Det började snöa ännu mer..

Jag kände fortfarande inte av någonting.. 1,5 tog promenaden... Wow, jag måste gått rekordfort...

Kom hem igen.. känner fortfarande ingenting.. tog 1/4 tablett till...

Har fått i mig en halv potion fiberhavregrynsgröt med massor med kanel..

Ska cykla på motionscykeln en timme nu.. Får se om jag känner något efter det..

Har även tagit fram maten tills ikväll.. det blir en halv kycklingfile och sallad för min del. Sambon äter äckligt god klyftpotatis till, sånt får man inte äta när man ska bli smal och lycklig.... 

Mina efedrin tabletter kom med posten idag. Jag satt och tittade på dom en stund, men jag har bestämt mig för att vänta till på måndag. Hatar att börja med något mitt i veckan. Men endå, de verkar så lockande.

Att bli smal och lycklig....

Min vanliga kurator har skickat mig vidare till vuxen psykiatrin. Där fick jag träffa psykolog B hon fick mig lugn och det kändes riktigt bra. Jag var inte alls så hysteriskt gråtande som jag brukar vara med kuratorn. Vi bestämde en ny tid på måndag... Efter det mötet så ska jag ta den första tabletten, längtar..

Jag har också bestämt att jag flyttar hem idag, fixar inte ensamheten i lägenheten, mår bara ännu sämre, sambon förstår inte alls.. Jag börjar fundera på om han verkligen känner mig? Efter tre år tillsammans kan jag fortfarande inte prata med honom om vad som helst, han förstår sig inte på mig..

Igår berättade jag för honom att jag tar antideprisiva.. Det kom tydligen som en chock för honom..

Känner han mig alls?