Idag är jag uppe med tuppen och har sovit så skönt i natt.. Helt underbart känns det och jag behöver kanske inte gå och oroa mig för att behöva ta sömnpiller.

Iallafall så nu har jag lyckats ta min morgonvikt och vågen visade 45,3 kg det är lycka! och det innebär ett BMI på 17.3 :)

Idag ska jag vara duktig men det blir även en kämpig dag utan efedrin.

Herregud!!

"Jag har testat allt men inget funkar" "Jag gick ner åtta kg för att kunna få barn men jag gick upp dom igen"

Det enda som funkar är självdisiplin, utan det så kan man inte gå ner...

Jag förstår inte hur de kan gå ut när de ser ut sådär? Jag förstår inte hur de kan sitta och äta ostbågar och godis i TV!! Jag blir äcklad och triggad till att gå ner ännu mer...

Ännu värre killen som satt stil och som hade förtvinat hans muskler! Sen förstår jag inte människor som är ute och går med stavar utan att använda dom rätt.. Att gå stavgång ska vara jobbigt, att hålla dom i händerna när man går är inte samma sak som stavgång!

På lördag ska jag dessutom ut på krogen på första gången på länge (förutom nyår då) då ska jag försöka att gå ner till 45 kg.. Det ska jag kämpa för, måste ju vara snygg då bland alla mina snygga, smala kompisar...

Jag missade morronvikten i morse med.. Låg vaken hela natten igår och idag skulle jag in till psykologen tidigt, konstigt nog är jag inte trött endå?

Vi diskuterade sömnpillrena igen, men jag är osäker.. Vad händer om jag blandar de med efedrinet? Det kan jag ju självklart varken fråga henne eller läkaren som skulle skriva ut dom...

Två och en halvtimmes promenad, dock syndade jag och har ätit två mackor, det beror nog på att jag inte tagit några tabletter idag, jag vill inte äta dom varje dag, jag vill inte bli beroende av dom...

Men jag älskar dom endå... Snart dax att beställa nya föresten..

Ryggen gör så ont att det inte går att beskriva, jag gjorde nog något lustigt när jag tränade igår... Men det är bara att bita ihop och mer träning ska det bli idag.

Helgen spenderades med honom och jag ska till honom i morron med =) Det gör mig glad..

Idag har jag ätit en efedrintablett, en omega 3 kapsel och en c-vitaminbrus.

Jag var nära på att äta en macka förut eftersom mamma stod i köket och bevakade mig och frågade ut mig varför jag inte ätit frukost eller lunch.. men det slutade med att vi började bråka om någonting helt annat och hon stormade ut ur köket... Hundarna fick dela på mackan jag hade fixat..

Jag tror aldrig att jag kommer orka ta mig ur min depression så länge jag bor hemma. Mamma klankar ner på mig för allt jag gör och jag får sån ångest varje gång jag ser henne. Jag kan inte öppna munnen utan att säga något fel och hon blir arg på mig... Jag vet inte hur länge till jag klarar att bo hemma.. Och inte vill jag gå till soc heller.... jag vill ha ett fast jobb.. Nu!!

Två och en halv timmes promenad har det blivit idag, senare blir det pilates och kanske sätter på en av carmen electras träningsvideos efter det.

Dagens vikt ligger på exakt 46 kg, dock inte min morron vikt så får se vad jag ligger på i morronbitti.

Det finns en förklaring till att jag varit borta från proana forum och bloggen nu ett tag.

Jag fick mig en rejäl tankeställare och chock!

För lite mer än en vecka sen så kom jag på helt plötsligt att jag skulle ha haft min mens ett par dagar men den hade inte kommit och i vanliga vall så är den som en klocka. Jag är aldrig sen med den!

Sen började jag fundera, hade jag mens förra månaden?

Jag blev osäker och tusen tankar började snurra i mitt huvud. Iallafall så köpte jag ett graviditetstest på kvällen men jag vågade inte testa mig förens dagen efter...

Känslan som kom med resultatet går inte beskriva, ångesten jag hade var långt värre än mina värsta panikattacker..

Resultatet var positivt....

Att jag skadar mig själv för att uppnå den kropp jag vill ha är en sak. Men jag skulle aldrig skada mitt ofödda barn för den saken.

Jag har svält mig själv, jag har ätit efedrin och jag har druckit alkohol.. Ångesten jag hade går verkligen inte att beskriva, hade jag förstört ett annat människoliv pga min besatthet till den perfekta kroppen?

Det skulle jag inte kunna leva med..

Ett par dagar senare åkte jag till ungdomsmotagningen, dels för ett nytt test dels för att prata med någon kurator.

Testet var negativt.. barnmorskan frågade om jag ville prata med en kurator iallafall men det kände jag inte för, jag ville komma in en annan dag och göra om testet. Sagt och gjort ett par dagar senare kom jag in och gjorde om det.. Negativt även den här gången..

Nu är jag ju inte gravid och egentligen borde jag väl uppsöka en läkare angående mensen men det känns oviktigt just nu. Läkaren skulle väl bara säga att det beror på att jag inte äter..

Nyår var en total matflopp med massor av mat och alkohol. Magen sa ifrån redan efter förrätten, men lyssnade jag?

Nej jag var så dum och fortsatte och åt både varmrätt och efterrätt, x antal cider och drinkar. Fortsatte med drinkar på förfesten och fler drinkar och cider på krogen.
Sedan blev det efterfest där jag satte i mig ett par bullar, chips och lite pasta innan min mage sa helt stopp.

Gissa vilken ångest jag hade dagen efter!

Inte har jag lyckats börja med mina tabletter heller, gud vilken underbar början på året.....

All ångest har blivit värre, men jag ska till psykologen i morron så får jag höra med henne vad hon tycker att jag ska göra, om jag ska ringa min läkare så att jag kanske får höga dosen igen, eller kanske t.o.m byta medicin..

Jag har iaf fortsatt att träffa honom. Det är underbart, han är underbar...